уво́р
- 1.
Dieb; Räuber
Вора поймали на рынке.
They caught the thief at the market.
- 2.
Gauner; Betrüger
Не верь ему — он настоящий вор.
Don't trust him — he's a real crook.
Deklination
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nom.nominative | уво́р | уво́ры |
| gen.genitive | уво́ра | уво́ров |
| dat.dative | уво́ру | уво́рам |
| acc.accusative | уво́р | уво́ры |
| inst.instrumental | уво́ром | уво́рами |
| prep.prepositional | уво́ре | уво́рах |



















